Mer om miljöfarliga barn

Nej barn hotar inte miljön och lagtillämpning kan stundom bli tramsig, men inte så tramsig som en rapport från Svenskt Näringsliv om miljöbalken. Klicka här för att komma till rapporten.

Jag kommenterade de miljöfarliga barnen den 16 maj och nu sedan jag haft tillfälle att läsa hela rapporten kvarstår mina synpunkter. Svenskt Näringsliv borde ha skrivit om byråkratiska miljömyndigheter och tvetydiga lagtolkningar i frågor som verkligen berör näringslivet. Det hade varit trovärdigare och mer konstruktivt.

Miljölagar och andra lagar kan alltid förbättras och myndigheter kan effektivisera sitt arbete. Men lagen måste gå att tillämpa i alla möjliga situationer. Svenskt miljöarbete kännetecknas inte av rättsosäkerhet och slöseri med resurser, som rapporten påstår.

Rapporten gör bland annat stort väsen av klagomål mot placeringen av en fotbollsplan därför att ljudet från lek och spontanidrottande skulle vara störande. När miljödomstolen gör den helt rimliga bedömningen att avslå överklagan skruvar rapportförfattaren ändå till det och kritiserar miljödomstolen för att den överväger om oljud från en fotbollsplan kan vara en olägenhet för människors hälsa. Och sedan heter det att "när barns lek definieras som miljöfarlig har gränsen passerats för det parodiska". Men vad är problemet? Miljödomstolen kom ju fram till att leken inte var en miljöfara.

Jag delar synen att vi måste få en mer realistisk syn på miljöarbetet och göra prioriteringar. Jag hoppas också att vi slipper oändliga processer mellan tvistande grannar som använder miljöbalken, eller för all del andra lagar, som slagträ. Rapporten från Svenskt Näringsliv skulle ha kunnat belysa viktiga frågor, men genom det tramsiga upplägget blir det svårt att ta den på allvar.