Ny organisation löser inte planeringsproblemen i Uppsala

Det finns en vantro att de flesta problem kan lösas med en omorganisering. I UNT den 23 april rapporteras att Uppsala kommun inte är tillräckligt bra på samhällsplanering.  Artikeln ger ett antal exempel på planprocesser som försenats eller helt gått i stå.

Jag håller med om att samhällsplaneringen borde fungera bättre. Framförallt är det den slutliga sammanvägningen av synpunkter och själva beslutsfattandet som behöver skärpas. Men för att få den effektivitet som krävs måste problem, lösningar och konsekvenser analyseras mycket grundligare än vad som gjorts i den utredning från kommunledningskontoret, som refereras i UNT och som nu sänts på remiss till nämnderna i Uppsala kommun.

Rapporten, som är ett tjänstemannaförslag utan politisk förankring, påstår troskyldigt och utan att ge några tydliga belägg för saken, att allt blivit så bra i andra kommuner som skapat stora "samhällsbyggnadsnämnder". Planeringschefen Carl-Johan Engströms budskap är att på det här sättet bevaras fler grönområden och den som är emot förslaget vill stoppa Uppsalas utveckling.

Jag menar tvärtom att det går att hitta effektiva sätt att arbeta och som fokuserar just på samhällsbyggnadsprocessen inom ramen för nuvarande organisation. Det var ju processen, inte organisationen som var problemet. Från demokratisk utgångspunkt är det helt fel att minska antalet förtroendevalda och samla sektorns alla politiker i en eller ett par nämnder. Den politiska debatten stryps och tjänstemännens inflytande ökar än mer på de förtroendevaldas bekostnad.

Från rent praktisk utgångspunkt är det också fel att slå sönder organisationer som börjar fungera allt bättre. Förslaget skapar bara oro bland tjänstemän och chefer. Det borde aldrig ha remitterats.